Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker, nötbrun kvinna med en stark, sund och fyllig
kropp och med härliga mörkblå kvinnoögon.
»Är jag inte en kvinna?» frågade hon. »Jo, det
är jag. Jag är alltigenom kvinna, minst sagt. Och
det lustiga är att fastän jag är ett nattens eller
naturens barn i allt annat, så är jag det inte i fråga
om kärlek. Jag antar att man i det fallet tycker
bäst om sin egen ras. Så förhåller det sig åtminstone
med mig, och så har det varit i alla dessa år.»
»Ni menar — ?» började jag.
»Nej, aldrig», sade hon och såg mig ärligt i
ögonen. »Jag har bara haft en man — jag kallar ho-
nom Oxen, och jag antar att han ännu är i Juneau
och sköter sin sylta. Ta rätt på honom, i fall ni
någonsin kommer tillbaka, så skall ni nog komma
under fund med att det är rätta namnet på honom.»
»Och jag tog verkligen rätt på honom, två år
därefter. Han var precis som hon sade — klumpig och
dum, Oxen — han hasade omkring och passade upp
vid borden.
»Ni behöver en hustru till hjälp», sade jag.
»Jag har haft en», svarade han.
»Änkling ?»
»Ja. Ilon blev stollig. Hon sa’ alltid att
spisel-hettan skulle slå henne åt huvudet, och det gjorde
den. En dag siktade hon på mig med en revolver
och rände i väg med några siwasher i en kanot.
De råkade ut för storm vid kusten, och alla
drunknade.»
Trefethan ägnade sig åt sitt glas och satt tyst.
»Men flickan ?» påminde Milner. »Du avbröt hi-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>