Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ley dem en vink att ge sig av. Men hon hejdade
honom. •
»Ett ögonblick, kapten. Jag har alltid hört att
infödingar inte ä’ rädda för hajar.»
»Hon vinkade till sig svandykningspojken och
tecknade till honom att dyka igen. Han skakade på
huvudet och skrattade, han så väl som hela pojkskaran,
som åt ett godt skämt.
»Haj», sade han och pekade på vattnet.
»Nej», sade hon. »Det är ingen haj.»
»Men han nickade energiskt, och pojkarna bakom
honom nickade lika energiskt.
»Nej, nej, nej», utbrast hon. Och sedan vände hon
sig till oss: »Vem vill låna mig en halvkrona och en
soverelgn ?»
»Ögonblickligen räckte ett halvt dussin av oss henne
kronor och sovereigns, och hon tog emot de båda
mynten av unge Ardmore.
»Hon visade halvkronan för pojkarna. Men det blev
ingen rusning till relingen som förberedelse till
dykning. De stodo där och småskrattade förläget. Hon
bjöd myntet turvis till var och en särskilt, men de
gnedo foten mot vaden, skakade på huvudet och
flinade. Då kastade hon halvkronan överbord. Med
begärliga och beklagande blickar sågo de dess
silverstrimma genom luften, men ingen rörde sig ur fläcken.
»Gör det inte med sovereignen», sade Dennitson
halvhögt till henne.
Det fäste hon sig ej vid, utan höll upp guldmyntet
framför svandykarens ögon.
»Nej, låt bli», sade kapten Bentley. »Jag skulle
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>