Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rivera betraktade dem allesammans med kall
misstro, .sedan tog han av sig rocken.
»Det är bra», sade han.
Och det var allt. Dag efter dag kom han till sitt
arbete — sopade, skurade, gjorde rent. Han tömde
askan ur kaminerna, bar upp kol och ved och eldade
innan ännu den flitigaste av dem satt vid sitt skrivbord.
»Får jag ligga här om nätterna?» frågade han en
gång.
Aha! Där var den, där stack Diaz’ hand fram!
Att sova i juntans rum betydde att komma åt dess
hemligheter, namnlistorna, adresserna på kamraterna
där nere i Mexiko. Hans begäran avslogs, och Rivera
talade aldrig mera om det. Han sov man visste inte
var, och han intog sina måltider man visste inte var
eller hur. En gång erbjöd Arrellano honom ett par
dollars. Rivera avvisade pengarna med en skakning
på huvudet. Då Vera grep in och försökte tvinga
dem på honom, sade han:
»Jag arbetar för revolutionen.»
Det kostar pengar att sätta i gång en revolution
nu för tiden, och juntan var alltid i knipa.
Medlemmarna svälte och trälade, och den längsta dagen räckte
knappast till, och ändå såg det ibland ut som om
revolutionens väl eller ve endast berodde på några
få dollars. En gång, då man var två månader efter
med hyran och värden hotade med avflyttning, var
det Felipe Rivera, skurpojken i de fattiga, billiga,
nötta och trådslitna kläderna, som lade sextio
dollars i guld på May Sethbys pulpet. Och så var det
vid flera tillfällen. Tre hundra brev nedprickade på
den ständigt arbetande skrivmaskinen (böner om hjälp,
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>