Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om bemyndiganden från de organiserade
arbetargrupperna, anhållan hos redaktionerna om rättvis
behandling på nyhetsavdelningen, protester mot Förenta
staternas domstolars tyranniska sätt att behandla
revolutionärerna) lågo oavsända och väntade på
franke-ring. Veras guldur hade försvunnit — det
gammaldags repeteruret som varit hans fars. Likaså hade
den släta guldringen försvunnit från May Sethbys
ringfinger. Ställningen var hopplös. Ramos och Arrellano
ryckte förtvivlat i sina långa mustascher. Breven
måste avsändas, och postverket gav ingen kredit på
frimärken. Då var det som Rivera tog på sig hatten
och gick ut. Då han kom tillbaka lade han tusen
tvåcentfrimärken på May Sethbys pulpet.
»Jag undrar om det är Diaz’s förbannade guld?»
sade Vera till kamraterna.
De rynkade pannan och visste ej vad de skulle
tänka. Och Felipe Rivera, som skurade golv åt
revolutionen, fortfor att då tillfällen yppade sig ge ifrån
sig guld och silver för juntans räkning.
Men ändå kunde de ej förmå sig att tycka om
honom. De kände honom icke. Hans vägar voro
ej deras. Han gav inga förtroenden. Han avvisade
alla försök att pumpa honom. Så ung han var kunde
de aldrig få mod att fråga honom rent ut.
»Kanske en storslagen enstöringsnatur, jag vet inte,
jag», sade Arrellanos hjälplöst.
»Han är inte som andra människor», sade Ramos.
»Hans själ är förtorkad», sade May Sethby. »Ljus
och glädje har bränts bort hos honom. Han är som en
död, och ändå är han fruktansvärt levande.»
»Han har varit i helvetet», sade Vera. »Ingen kan
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>