Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se ut så där, som inte har varit i helvetet — och
han är ändå bara en pojke.»
Men ändå kunde de ej tycka om honom. Han talade
aldrig, frågade aldrig, gjorde inga förslag. Han kunde
stå där och höra på med uttryckslöst ansikte, ett dödt
ting utom ögonen som lågade kallt, medan de talade
högstämt och varmt om revolutionen. Från ansikte
till ansikte och från talare till talare gingo hans ögon,
genomträngande som borrar av glödande is,
förbryllande och oroande.
»Han är ingen spion», anförtrodde Vera May Sethby.
»Han är en patriot — kom ihåg vad jag säger, den
största patrioten av oss alla. Jag vet det, jag känner
det, här i mitt hjärta och min hjärna känner jag det.
Men honom känner jag inte alls.»
»Han har dåligt humör», sade May Sethby.
»Jag vet det», sade Vera med en rysning. »Han
har sett på mig med de där ögonen... De älska inte,
de hota, de ä’ vilda som en tigers. Jag vet att han
skulle döda mig, om jag svek vår sak. Han har
intet hjärta. Han är skoningslös som stål, skarp och
kall som frosten. Han är som månskenet en
vinternatt, då en människa fryser ihjäl på någon ödslig
bergstopp. Jag är inte rädd för Diaz och alla hans
mördare, men den här pojken är jag rädd för. Ja,
det är verkligen sant. Jag är rädd. Han är som
dödens andedräkt.»
Och ändå var det Vera som övertalade de andra
att ge Rivera det första förtroendeuppdraget.
Kommunikationslinjen mellan Los Angeles och Nedre
Cali-fornien hade avbrutits. Tre av kamraterna hade måst
gräva sina egna gravar och blivit skjutna i dem. Ytter-
Nattens barn.
161
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>