Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slöseri. May Sethby undrade om det varit
annorlunda, i fall juntan varit sparsammare förr i världen.
»Tänka sig att Mexikos frihet beror på några ynkliga
tusen dollars», sade Paulino Vera.
Alla sågo förtvivlade ut. José Amarillo, deras sista
hopp, en nyomvänd som hade lovat pengar, hade
blivit gripen på sin hacienda i Chihuahua och skjuten mot
sin egen stallvägg. Den nyheten hade nyss kommit.
Rivera, som låg på sina knän och skurade, lät
skurborsten stanna och tittade upp, med sina bara
armar nedstänkta av smutsigt såpvatten.
»Räcker fem tusen?» frågade han.
De sågo överraskade ut. Vera nickade och sväljde.
Han kunde ej tala, men han kände sig genast full av
en stark tro.
»Rekvirera gevär», sade Rivera och gjorde sig sedan
skyldig till det längsta ordflöde de någonsin hört från
honom. »Tiden är kort. Om tre veckor skall jag lämna
er de fem tusen. Det är bra. Då blir det varmare i
luften för dem som slåss. För resten kan jag inte
göra det bättre ...»
Vera kämpade med sin tro. Det var otänkbart! För
många dyra förhoppningar hade blivit skingrade
sedan han givit sig in i revolutionsleken. Han trodde på
denne revolutionens trådslitne skurpojke, och ändå
vågade han inte tro.
»Ni är tokig», sade han.
»Om tre veckor», sade Rivera. »Beställ gevär.»
Han steg upp, kavlade ner skjortärmarna och tog
på sig rockan.
»Beställ gevären», sade han. »Nu går jag.»
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>