Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136 —
stackare — och med ens födes det ur deras midt
en snickare — en snickare som världen aldrig har
sett maken till; han står öfver alla andra, ingen
annan snickare går upp mot honom. Han förlänar
hela snickaryrket en ny karaktär — sin egen karak-
tär så att säga — och med en enda knuff rycker
det tjugu år framåt — På samma vis lefva alla
andra också — smederna och skomakarna och alla
andra handtverkare — och bönderna också — ja,
till och med herrarne — bara för den öfverlägsnes
skull! Hvar och en tänker att han är till här i
världen för sin egen skull — och så visar det sig
att han är här för den andres skull — endast och
allenast för den öfverlägsnes skull! I hundra år —
eller kanske ännu längre — lefva de för den mest
öfverlägsnes skull!»
(Nastja sitter och stirrar på Satin. Kleschtsch slutar upp
att arbeta på harmonikan och hör likaledes på. Baronen sänker
hufvudet och trummar med fingrarne på bordet. Skådespelaren
sträcker hufvudet ut öfver ugnskanten och försöker att försiktigt
klättra ner och lägger sig på bänken därinunder.)
SATIN (fortsätter).
»Mina vänner! Alla mänskor lefva bara för den
öfverlägsnes skull. Därför skall man också respektera
alla mänskor — Vi veta ju inte hvem det är, hvad
han är född till och hvad han ännu kan komma att
uträtta — Kanske han är född till vår lycka — till
stor nytta — men barnen måste vi respektera all-
deles särskildt — de små söta barnen! Barnen måste
ha sin frihet. — Låt barnen lefva fritt — respek-
tera barnen!» (småskrattar tyst för sig själf)
(Paus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
