Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag har läst om det! Åh, de ljuga så vackert, så
entusiastiskt, så alldeles underbart! Det finns sådana
tröstande och försonande lögner! — Jag känner —
lögnen! Den som har ett blödigt hjärta — och den,
som lefver på andras must — den behöfver lögnen.
Den lånar den ene kurage, den andre en täckmantel.
— Men den som är sin egen herre — den som
är själfständig och inte lefver — på de andras svett
— hvad behöfver han lögnen till? Lögnen är
drängarnes och herrarnes religion — Sanningen är
fria mänskors guddom!
BARONEN.
Bravo! Storartadt! Jag är af precis samma
mening! Du talar som — en hederlig karl!
SATIN.
Hvarför skulle inte en skälm någon gång kunna
tala som en hederlig karl — eftersom de hederliga
karlarne tala som skälmar? Ja — jag har visserligen
glömt mycket, men något litet har jag kvar ännu!
Den gamle? Han var ett riktigt slughufvud! Han
verkade på mig — som syra på gamla smutsiga
mynt — Skål! Han lefve! Häll i!
(Nastja häller upp ett glas öl och räcker det åt Satin.)
SATIN (skrattande).
Den gamle — han lefver inifrån och utåt —
han ser på världen med sina egna ögon — Jag
frågade honom en gång: »Farfar lille, hvarför lefva
egentligen mänskorna?» — — (försöker att i röst och
rörelser härma Luka) »Mänskorna? Åh, de lefva för
den mest öfverlägsnes skull! Där lefva till exempel
snickarne, kunna vi antaga — allihop några olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
