Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: — 144 —
Hvad det ändå är härligt — att känna sig som en
människa! Jag — är en f. d. straffånge, mördare
och falskspelare — strunt i det! När jag går på
gatan titta mänskorna på mig, som om jag vore den
värste spetsbof — de gå undan för mig, de vända
sig om efter mig — och ofta händer det att de
säga åt mig: Din skojare! Din slyngel! Hvarför
arbetar du inte? — Arbeta! Hvarför? För att kunna
äta mig mätt? (skrattar högt) Jag har alltid föraktat
den sortens mänskor, som befatta sig allt för mycket
med att sörja för att kunna äta sig mätta. Det är
inte det, det kommer an på, baron! Inte alls det!
Människan är hufvudsaken! Människan står högre
än alla mätta magar! (reser sig från sin plats).
BARONEN (skakar på hufvudet.)
Du tänker öfver tingen — Det är förståndigt
— det håller dig varm om hjärtat — Jag har inte
den gåfvan (ser sig försiktigt omkring och fortsätter lågt). Jag
känner mig ofta så rädd, broder — förstår du! Jag
tappar kuraget och då frågar jag mig själf: Hvad mer?
SATIN (går fram och tillbaka).
Dumheter! Hvem skulle man vara rädd för?
BARONEN.
Ser du, så långt jag kan minnas tillbaka —
var det alltid som om det låg en dimma öfver
hjärnan på mig. Jag kunde aldrig komma underfund
med hvad det var som fattades mig — jag kände
mig alltid som om jag i hela mitt lif bara hade
klädt på mig och klädt af mig — hvarför? Inte en
aning om det! Jag studerade — bar adelsskolans
uniform — men hvad studerade jag? Inte en aning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
