Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfventyr! Nå! vi vilja då tillsammans vaka
nästa natt, tillade gubben. En inre röst
säger mig, alt det hemska spöket skall vika,
ej så väl för mitt andliga välde, som för
mitt mod, hvilket grundar sig på en fast
förtröstan, och att det icke är ett
öfverdådigt företag utan ett christligt modigt verk,
om jag vågar lif och kropp för att
bannlysa den fasansfulla gasten, som här drifver
sönerna ur förfädernas slott. — Men här är
ju ej frågan om något vågstycke, ty med
ett så ståndaktigt redligt sinne med en så
from förtröstan som bor i mitt inre, är och
förblifver man en segerrik hjelte. — Men
skulle det likväl vara Guds vilja att det
onda får makt öfver mig, så skall du
kusin, förkunna, att jag dukade under i en
redlig christlig kamp mot den
helvetes-anden som här drifver sitt förstörande
väsende — Du skall hålla dig på afstånd, så
vederfars dig intet ondt.
Under hvarjehanda förströende samtal
inbröt aftonen. Franz hade liksom dagen
förut borttagit aftonmåltiden och inburit
pounsch, fullmånan sken klart genom de
försilfrade skyarna, hafsvågorna brusade och
nattvinden hven samt skakade de
skramlande fönsterrutorna. Vi tvungo oss, ehuru
upprörda i vårt inre, till likgiltiga samtal.
Gubben hade lagt sin repeter-klocka på
bordet, den slog tolf. Då slog dörren upp
med ett förfärligt brakande, och liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
