Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
nå det gamla stamhusets
vordnadsväckan-de storhet och allvarsamma, enkla
arkitektur; men Baronen förblef vid sin
föresats, och menade att vid sådana
förordnanden, som ej blifvit stadfüstade genom
stift-ningsbrefvet, måste den afled nes vilja vika för
den öfverlefvandes. Han lät derjemte
förstå att det vore hans pligt, att så mycket
klimatet, jordmånen och trakten tillät,
försköna vistandet på R— säte, emedan
vhan innan korrt tänkte som sin innerligt
älskade maka hemföra en varelse, hvilken
i alla afseenden förtjente de största offer.
Det hemlighetsfulla sätt hvarpå
Baronen yttrade sig öfver den, kanske redan i
hemlighet ingångna förbindelsen, hindrade
hvarje vidare fråga af Justitiarien,
emedlertid lugnade Baronens beslut honom sà
vida, att ban nu trodde sig finna i hans
sträfvande efter rikdom mar mera begäret
att ersätta en älskad varelse det sköna
fädernesland bon måste försaka, än
e-gentlig girighet. I annat fall hade ban
måst anse Baronen för ganska girig, eller
åtminstone i bögsta grad egennyttig då han,
hafvande penningpåsarne och förlorad i
åskådandet af de gamla fredriksdorerna, likväl
icke kunde alhålla sig från att utropa:
Den gamle skurken bar säkerligen döljt för
oss den rikaste skatten, men nästa vår
låter jag genomsöka tornets ruiner under
mina egna ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
