Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo innan det lyckades arbetarne att mèd
jifsfara nedstiga på sammanbundna stegar,
och sedan med rep upphissa liket.
Baronen hade under döds-ångsten krampaktigt
gripit i armstaken, handen som ännu höll
den fast var den enda oskadade del af
hela hans kropp, hvilken för öfrigt genom
stötarne mot de spetsiga stenarna blifvit
på det rysligaste sätt krossad.
Med alla förtviflans furier tecknade i
sitt ansigte störtade H u b e r t in i det
ögonblick "man upphissat liket och lagt det i
salen på ett stort bord, just på samma
ställe, der den gamle Baron Roclrik för
några få veckor sedan stått lik. Förkrossad
af den rysliga anblicken tjöt han: Min
bror- - min olycklige broder—Nej!
derom har jag icke bönfallit hos den djefvul,
som hade makt öfver mig.— Y– bäfvade
vid dessa hemlighetsfulla ord, det förekom
honom, som om han borde träda fram till
Hubert och anklaga honom för ett
bro-ilermord -— Hubert låg utan sansning på
golfvet, man bar honom i säng och han
hämtade sig temligen snart sedan han
intagit några styrkande medel. Ganska blek
och med dyster smärta i de af mattighet
halft tillslutna ögonen, trädde han
sedermera in i V - - s rum och sade, sedan han
för svag att hålla sig upprätt, långsamt
nedsatt sig i en länastol: Jag har önskat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
