Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
främmande tröstade honom, och menade
att en oförmodad lycka ofta riktat den
utan hopp lidande med a|la lifvets
förmåner, men att man väl äfven sjelf måste
våga något för att vinna lyckans gunst.
Ack! kära herre! svarade Andreas, jag
förtröstar på Gud oah alla helgons
förböner, till hvilka min fromma hustru och
jag dagligen andäktigt bedja. Hvad skall
jag då göra för att förskaffa mig guld och
rikedomar? Äro de mig ej beskärda af
Guds vishet, så vore det ju syndigt att
trakta derefter; men skall jag ännu i
denna verlden komma i välstånd, hvilket jag
önskar för min stackars hustrus skull ,
som öfvergifvit sitt fädernesland för alt
följa mig i denna ödemark, så sker det
nog utan att jag för lumpna timliga
egodelar vågar kropp och själ i fara. Den
främmande smålog på ett ganska sällsamt
sätt vid detta den fromme Andreas’ tal,
och var just i begrepp att svara något, då
Ge or gina med en djup suck vaknade ur
den sömn hvari hon fallit efter
intagandet af de läkemedel den främmande
gifvit henne. Hon kände sig underbart styrkt,
äfven gossen smålog lugnt och mildt vid
hennes bröst. Andreas var utom sig af
glädje, han gret, han had, han jubilerade
omkring i huset. Drängen var emedlertid
återkommen och tillredde så godt ban
kunde af de uppköpta lifsmedlen en mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
