Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»4°
"Ack Herre! svarade Andreas, "upptag’
det icke illa, men en inre röst säger mig
att iag ej bör mottaga ert oförtjenta
ädelmod. Denna inre röst, hvilken jag alltid
som mitt skyddshelgons högre ingifvelse
hörsammat, har hitintills ständigt
ledsagat mig säkert genom lifvet, och skyddat
mig för alla faror som hotat mig både i.
andelig och lekamlig måtto. Vill ni vara
ädelmodig, och ännu slösa mera godhet
på mig ovärdige, så skänk mig en liten
flaska af ert underbara medikament, så
att min hustru genom dess välgörande
kraft må blifva återställd. Ge or gina
uppreste sig i sängen, och den sorgsna
vemodiga blick hon kastade på sin man,
tycktes bönfalla honom , att denna gången
ej allt för strängt följa sin inre
öfvertygelse, utan emottaga den välgörande mannens
gåfva. Den främmande märkte det, ocli
sade: Nå, om ni då alldeles icke vill
e-mottaga mina penningar, så skänker jag
dem åt er goda hustru, som väl ej skall
försmå min goda vilja, att rädda er ur
den tryckande nöden. Dervid grep ban
åter i sin penningpung, närmade sig
Ge-or gin a, och gaf han henne en gång till
så mycket penningar, som ban förut
erbjudit Andreas. Georgina såg på det
sköna glänsande guldmyntet, med af
glädje lågande ögon. Hon kunde ej
framstamma ett enda ord till tack, men klara tå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
