Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5s
blefve då befriade från en stor börda,
men ni måste snart taga ert beslut, ty jag
är nödsakad att ännu denna natt afresa.
På mina annar bär jag barnet till
närmaste by, der tager jag sedan en vagn. Vid
dessa orden af den främmande ryckte
Ge or gin a hastigt gossen, som ban
gungat på sina knän, från honom, mot sitt
bröst, under det att tårar framträngde i
liennes ögon. Se, Herre! sade Andreas,
huru mill hustru besvarar ert förslag, och
så är äfven jag sinnad. Er afsigt kan
vara rätt god, men huru skulle ni vilja
beröfva oss det käraste vi hafva på jorden?
Huru, kan ni kalla det en börda, som
skulle förljufva vårt lif äfven om vi
försniäg-tade à den djupaste torftighet, ur hvilken
er godhet ryckt oss? Se, Herre! ni säger
sjelf att ni hvarken har hustru eller barn,
derföre är den sällhet okänd för er, hvilT
ken liksom ur det öppna himmelrikets
herrlighet nedströmmar öfver tvenne
makar vid ett barns födelse, Det är ju den
renaste kärlek och outsägligaste
lycksalighet, som uppfyller föräldrars hjertan när
de betrakta sitt barn lugnt och tyst
sofvande vid modrens bröst , men byars
barnsliga tunga likväl vältaligt jollrar oni
deras kärlek och lefnadslycka, — Nej,
Herre! så stora än de välgerningar äro,
hvarmed ni öfver hopa t oss, så uppväga
de ükväl, ej på långt när vårt barns vär»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
