Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»341
dreas, som Lon äfven trodde sig hafva
förlorat. Gossen hade frän vindsfönstret
sett huru flera karlar gingo in i huset
och sedan tillika med Denner buro ut
en död kropp. — Slutligen blef
Georgi-na varse de penningar och vackra saker
Andreas fört med sig hem. Ack!
således är det likväl sannt! utropade hon med
fasa, du är — Andreas afbröt henne
och berättade utförligt hvilken oväntad
lycka blifvit dem till del, och huru ban
varit i Frankfurt för att utbekomma
arfvet. Den mördade Grefven af Vachs
brorsson var nu ägare af godset. Hos
denne ville Andreas anmäla sig, uppriktigt
berätta bela förhållandet, upptäcka D
eitner s, gömställen, och begära att blifva
entledigad från en syssla som förorsakade
honom så mycket bekymmer, och
blottställde honom för så många faror.
Geor-gina vågade icke cjvarstanna i huset med
gossen. Andreas beslöt således att
packa det af sitt husgeråd som lättast kunde
transporteras på en arbetsvagn, spänna
sin häst för densamma och sålunda med
hustru och born lemna en ort som endast
hos honom uppväckte fasansfulla minnen,
och hvarest ban utomdess aldrig kunde
lofva sig ti’3’gghet och lugn. Den tredje
dagen var bestämd till afresan, och de
voro just sysselsatte med inpackningen,
då de hörde bullret af hästfötter som:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
