Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödat. — Andreas blef ursinnig då han
hörde denna skändliga lögn. Hvad! skrek
han, du vågar, nedrige djefvulske bof,
att anklaga mig för mordet på min
älskade olycklige busbonde, som du, sjelf
föröfvat? — Ja – jag vet att endast du är i
stånd till en sådan gerning; men din
hämd förföljer mig emedan jag afsagt mig
all gemenskap med dig, och hotat att
angifva dig som en nedrig röfvare och
mördare om du mera vågade träda öfver min
tröskel. Derföre har du med ditt band
öfverfallit min boning då jag var
frånvarande, derföre har du mördat mitt
stackars oskyldiga barn och min ärlige dräng.
— Men skulle äfven jag blifva ett offer
för din elakhet, så skall du likväl ej
undgå den rättfärdige Gudens förfärliga straff.
Nu upprepade Andreas sin förut
aflagda bekännelse, hvars sannfärdighet han
heligt bedyrade. Men Denner skrattade
hånfullt och frågade, huru han af feg
fruktan för döden understod sig att ljuga
inför domstolen, och tillade att det var
föga öfverensstämmande med den
gudsfruktan hvaraf han gjorde så mycket
väsende, att anropa Guds och alla helgons
namn till bekräftande af sin falska utsago.
— Domrarne visste icke hvad de skulle
tänka, hvarken om Andreas, hvars språk
och uppsyn bestyrkte sanningen af hans
uppgift, eller om Denners kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
