Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.319
son Andreas, och låt mig dö hos dig
som en from Christen, försont med sin
Gud.
Verkligen tycktes den fiendtliga
gestalten uteblifva, men Trabacchios
ö-gon började- låga af en förtärande eld,
och han smålog stundom så sällsamt
hån-ligt som fordom. Under bönstunderna,
hvilka Andreas hvarje afton plägade
hålla med honom, darrade ban ofta
krampaktigt, stundom hven ofta sällsamt
pipande väderdrag genom rummet, hvilket
rasslande vände om bladen i bönböckerna,
ja! till och med slog boken ur
Andre-as’s hand. Gudlöse Trabacchio, orene
Ande! Det är du som här drifver ett
djefvulskt spökande! Hvad vill du mig?
Vik hädan, ty du har ingen makt öfver
mig! — Vik hädan! — Så ropade
Andreas med stark röst. Då ljöd ett
hånlöje genom rummet , och svarta vingar
tycktes slå emot förnstren. Men likväl
mente Trabacchio, när oväsendet åter
en gång var rätt häftigt, och Göran gret
af ångest, att det endast var regnet som
slagit på rutorna, och den kulna
höststormen som hven genom rummet.
Nej! utropade Andreas, er gudlöse
fader kunde icke sålunda spöka här, om
ni afsagt all gemenskap med honom. Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
