Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han stod på en grund af kristall, och
hade öfver sig ett hvalf af svarta glimmande
stenar. Det var nämligen stenar, hvad
han i början ansett för en molnbetäckt
himel. Drifven af en okänd makt, skred
han fram, men i detta ögonblick kom allt
i rörelse omkring honom, och liksom
krusade vågor, uppreste sig urmarken,
sällsamma plantor och växter af blänkande
metall, hvars blommor och blad slingrade
sig fram ur djupet, och på ett behagligt
sätt blandade sig med hvarandra.
Marken var så genomskinlig, att Elis
tydligt kunde se plantornas rötter, men
då han snart inträgde djupare med sina
blickar, upptäckte han ner på djupet —
otaliga hulda jungfrulika gestalter, hvilka
med bländande hvita armar, höllo
hvarandra omslingrade, och ur deras hjertan
uppsköto dessa blommor och plantor sina
rötter, och när jungfrurna smålogo,
sväfvade ett mildt välljud genom det vida
hvalfvet, och gladare, frodigare upplyfte
sig de underbara metall-blommorna. En
obeskriflig känsla af smärta och vällust
intog ynglingen, en hel verld af kärlek,
längtan, och innerlig trånad uppgick i
hans inre: Ner! — ner till eder! ropade
han, och kastade sig med utbredda
armar på kristallmarken. Men den vek
undan honom, och sväfvade liksom i en
glänsande ether: Nå, Elis Fröbom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
