Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt eget jag upplösas i de lysande
sten-arterna. Han skrek till i namnlös ångest
och uppvaknade ur denna ovanlig dröm,
hvars förtjusning och fasa djupt genljöd i
hsns inre.
Det kunde ej vara annorlunda, sade
Elis till sig sjelf, sedan han mödosamt
hämtat sig, jag måste drömma så sällsamt.
Den gamle bergsmannen har ju berättat
mig så mycket om den underjordiska
verldens herrligheter, att mitt hufvud är
uppfyldt deraf, och i hela min lefnad har
jag ej varit så till mods som nu. —
Kanhända drömmer jag ännu. — Nej, nej —
jag har blott feber; jag vill ut i friska
luften, sjövindens friska flägt skall
vederqvicka mig - -.
Han tumlade opp, och ilade till
Klippan, hvarest Hönsningens jubel
ånyo var börjadt. Men snart märkte han
huru all munterhet lemnade honom
känslolös, huru han ej kunde fasthålla någon
tanke i sin själ, huru aningar och
önskningar som han ej förmådde gifva något
namn, omvexlade i hans själ. — Han tänkte
med djupt vemod på sin aflidna mor,
sedan förekom det honom åter, som om
han endast längtade efter att än en gång
få råka den flickan, som dagen förut så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
