Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsmyckad jungfru trädde ut. Lång och
smal till växten, det mörka håret
uppfäst i många flätor kring hjessan, det
prydliga, nätta lifstycket hopfästadt med
rika spännen, skred hon fram i alla den
blomstrande ungdomens behag, Alla
bergs-männen reste sig upp, och ett sakta gladt
sorl hördes i kretsen: Ulla Dahlsjö!
Ulla Dahlsjö! hvilken himlens välsignelse
är icke detta fromma englabarn för vår
redlige ålderman! — Äfven på den äldre
gruf-arbetaren strålade ögonen när Ulla
bjöd honom, som de öfrige, handen till
vänlig hälsning. Sedan inbar hon sköna
silfverbägare med förträffligt öl, sådant
som det då för tiden endast bryggdes i
Fahlun; och räckte det åt de redlige
gästerna, under det den himmelska
glansen af den mäst okonstlade oskuld
strålade ur hennes hulda blickar.
Då Elis Fröbom blef varse
jungfrun, förekom det honom som om en
ljungeld inträngde i hans inre, och
upptände all himmelsk salighet, all
kärlekssmärta, all häftig längtan som hitintills
slumrat der. — Det var Ulla Dahlsjö,
som i den märkvärdiga drömmen räckt
honom en räddande hand, han trodde sig
nu gissa denna dröms, djupa betydelse,
och prisade, glömmande den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
