Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detta ögonblick geck Pehrson Dahlsjö
till honom och frågade, i det han
till gästfri hälsning skakade hans hand,
hvarifrån han kom och hvad orsak som
fört honom till Fahlun.
Elis kände den ädla dryckens
värmande kraft i alla ådror. Då han
blickade den redlige Pehrson i ögonen, blef
han glad och modig till sinnet. Han
berättade huru han, son af en sjöman, från
barndomen rest till sjös; huru han nyss
hemkommit från Ostindien, funnit sin
mor, som han underhållit med sin skeppshyra,
död; och huru han nu kände sig
ensam i verlden, och erfor en verklig
vedervilja för det vilda sjömanslifvet, då
deremot hans inre böjelse dref honom till
bergsmans-yrket, och huru han således
önskade att i Fahlun blifva antagen som
grufdräng. Detta sista yttrande, så
stridande mot hvad han för få ögonblick
sedan beslutit, undföll honom ovilkorligt,
det förekom honom som om han icke kunnat
säga åldermannen något annat, ja!
som om han för honom uttalat sin
innerligaste önskan, hvilken han endast
hitintills sjelf icke rätt förstått.
Pehrson Dahlsjö betraktade
ynglingen med alvarsamma blickar, likasom
om han ville genomskåda hans inre, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
