Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.55
Den sköna Ulla, som geck af och an
hlancl gästerna, och undfägnade dem,
nickade ofta vänligt till Elis och
uppmuntrade honom att vara rätt glad. Nu
vore han, sade hon, icke mera
främmande, utan tillhörde huset, och icke mera
det bedrägliga hafvet. — Fahlun med
dess rika bergslag var hans hembygd. —
En bel himmel af sällhet och förtjusning
öppnade sig för ynglingen vid Ullas ord.
lian märkte att Ulla gerna dröjde hos
honom, och äfven Pehr son Dahlsjö
betraktade honom på sitt stilla
allvarsamma sätt, med välbehag.
Hjertat klappade likväl häftigt pä.
Elis då han åter stod vid det rykande
afgrunds-svalget, och iklädd
hergs-mans-drägten och de lunga jernbeslagna
dalkarlsskorna på fötterna, for ned med
uppsy-ningsmannen i den vida gruf-öppningen.
Snart hotade de heta ångorna, som
lade sig på hans bröst, att qväfva honom;
snart fladdrade gruf-lamporna vid det
kalla luftdraget, som strömmade genom
afgrunden. Det geck allt djupare och
djupare ner, slutligen nedstego de på en,
knappt en fot bred jernstege, och Elis
märkte väl, att all den skicklighet, ban
som sjöman förvärfvat sig i att klättra,
här ej kunde hjelpa honom till något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
