Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.265
liksom ett bländande sken upplyste hela
schaktet, och dess väggar blefvo
genomskinliga, som den renaste kristall. Den
betydelsefulla drömmen, han haft uti
Götheborg, sväfvade åter för honom. För
hans blickar uppenbarade sig paradisiska
fält med de herrligaste metall-träd och
plantor, på hvilka hängde eldstrålande
ädla stenar, i likhet med frukter ,
blommor och blad. Han såg jungfrurna, ban
skådade åter den mäktiga drottningens
vördnadsbjudande ansigte. Hon fattade
honom, drog honom ner till sig, tryckte
honom till sitt bröst; då genomträngde
en glödande stråle hans inre, och ban
behöll intet annat medvetande, än en
känsla, liksom han sväfvat i ett blott
genomskinligt, glimmande töcken,
Elis Fröbom! — Elis Fröbom!
ropade en stark röst uppifrån, och
återskenet af facklor föll ner i schaktet. Det var
Pehr son Dahlsjö sjelf, som med
upp-sjmingsmannen kom ned för att söka
ynglingen, hvilken de lik en vansinnig sett
ila till gruföppningen.
De funno honom stående, liksom
förstelnad, ansigtet tryckt mot de kalla
stenarna. Hvad, ropade Pehr son till
honom, hvad gör du här vid nattetid,
obetänksamme yngling? — Sansa dig och stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
