Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
grufvan. Elis lefde på nytt upp, i
siiIlla et och förtjusning, samt förtroende till
sin lycka, hvilken ingen ond ande mera
kunde förstöra.
När han åter steg ner i grufvan,
förekom allt honom ganska annorlunda än
förut. De herrligaste malmådror lågo
öppna för hans ögon, han arbetade med
fördubblad ifver, han glömde allt, och
måste, uppstigen på jordytan, besinna sig på
Pehrson Dahl sjö, ja!, på sin Ulla,
ban kände sig liksom delad i två hälfter,
det förekom honom, som hans egentliga,
hans bättre jag, nedstigit till jordens
medelpunkt och hvilade uti drottningens
armar, under det han i Fahlun uppsökte
sitt dystra nattläger. Talade Ulla med
honom om sin kärlek, och huru lyckliga
de skulle lefva med hvarandra, så
började lian tala om grufvans "herrligheter, om
de omätliga rika skatter som der lågo
förborgade, och förvirrade sig dervid i så
sällsamma obegripliga talesätt, att ångest
och ängslan intog det stackars barnet, och
bon alldeles icke kunde begripa huru
E-lis’s bela väsende på en gång blifvit
så-förändradt. — Uppsyningsmännen, ja!
Pehrson DahlsjÖ sjelf förkunnade Elis
oupphörligt med innerlig glädje, att ban
upptäckt de rikhaltigaste metallådror, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
