Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.272
om sig sjelf Sn någonsin, men han hade
äfven aldrig så öfverlemnat sig åt
kärleken till den hulda Ulla, som nu. Han
kunde intet ögonblick skilja sig från
henne, derföre nedsteg han ej heller i
grufvan; han tycktes ej mera tänka på sina
oroliga bergsmans-drömmar, ty intet ord
om det herrliga, underjordiska riket kom
öfver hans läppar, Ulla andades idel
sällhet; all ångest, att kanske de
underjordiska bergsklyftornas hotande makter,
om hvilka hon ofta hört de gamle
bergs-männerna tala, kunde locka hennes Elis
i förderf, var försvunnen. Äfven
Pehr-son Dahlsjö sade småleende till den
gamle uppsyningsmannen: Ser ni nu, att
Elis Fröbom endast blifvit svindlande
i hufvudet af kärlek till min Ulla, —
Tidigt om morgonen på
bröllopsdagen —t- det var midsommars-dagen —
klappade Elis sakta på sin bruds
kammardörr, Hon öppnade den, och trädde
förskräckt tillbaka, då hon såg Elis redan
klädd i bröloppsdrägt, dödsblek, med
dystert gnistrande ögon. Jag vill, sade ban
med sakta, osäker röst, jag vill endast
säga dig min hjertans Ulla, att vi stå
helt nära spetsen af den högsta lycka som
är menniskorna beskärd här på jorden.
Allt har blifvit uppenbarat för mig i
denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
