Note:
Translator Hanna Östberg is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evolution och modern världsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för och bevärdigas med att stå i direkt, omedelbar
förbindelse med Gud, denna alltets centralsol, denna
evigt verkande alla orsakers orsak, står just
därigenom himmelshögt över nutidens största människa, ser
i hans ljus ljuset, överskådar från en sådan höjd
värld och liv och tillvaro, som det på långt när icke
är möjligt ens för den snillrikaste nutidsmänniska.
Framåtskridande och helt visst ett framåtskridande
mot Gud genom alla tillvarons former, från atomen
till keruben, är alltså tillvarons lag, visserligen blott
möjliggjord genom att Gud själv drar sina skapade
varelser till sig, men detta gudomliga framåtskridande
har genom syndafallet lidit avbräck. Då Gud
emellertid aldrig förspiller tiden eller väntar förgäves,
använder han detta uppehåll till evolution, till
jordevarelsernas utveckling i det goda och i det av dem
sökta onda till deras självkännedom och för att senare
nå högre mål. En uppenbarelse av allt vad som
finns i människan är nu andlig lag tillika med ett
uppväxande av alla frön, ett mognande av alla
frukter, vare sig för Guds bord eller för avgrundselden,
men icke först och främst nåendet av nyare och högre
former. Sålunda måste först den brutala
kroppsstyrkans idé, det råa våldet, den enskildes makt utan
stat, uppenbara sig och så att säga rasa ut före
syndafloden. Detta var enligt kabbalan[1] tohus
tvåtusen år, på vilka följde lagens tvåtusen år, varefter
Messias’ tvåtusen år väntades, och på dessa sex
arbetsdagar skulle den stora sabbaten följa. Efter
syndafloden trädde den aldrig sedermera hysta stora idéen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
