- Project Runeberg -  Naturvetenskap och kristendom /
182

(1913) [MARC] Author: Frédéric Bettex Translator: Hanna Östberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Hanna Östberg is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristlig naturforskning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mödosamt kämpade för uppehället, allt efter väder
och vind, värme och köld, torka eller fuktighet,
hungersnöd eller överflöd utbildade sig till än ett än
ett annat väsen — denna lära om ett kaos av
möjligheter, tillfälligheter och mödor har aldrig gjort något
överväldigande intryck på oss. Likaså beundra vi
ej en lära som säger oss att t. ex. giraffen för att
rädda livet i en tillfälligt inträffad torka måst sträcka
på ben och hals så långt, att den fått sin nuvarande
gestalt, och vore den läran sann, så kunde vi blott
sörja däröver, ty dess andliga konsekvenser äro
förfärande.

Hade Gud icke ställt hit arten såsom något
förblivande och fast, och rörde sig det organiska livet
på jorden i vacklande, föränderliga, städse i varandra
övergående former, så vore detta ännu
ohälsosammare för vårt andliga liv, än om dag och natt, veckor,
månader och år, sommar och vinter, ja jordens storlek
och vikt vore obestämda, växlande storheter. Ty vårt
tänkande och vårt andeliv hänger nära och
oskiljaktigt samman med skapelsens substans. Är icke
arten oföränderlig, då vacklar och grusas också den
klippa, på vilken hela språket, alltså vårt tänkande,
är byggt, substantivet eller namnet. Då hade vi icke
längre några substanser utan blott tillfälligheter, och
den närmaste följden därav skulle bli att så
småningom den tillfälliga företeelsen skulle förväxlas med
tingets väsen och substantiv och adjektiv övergå i
varandra och bli likvärdiga. Med osäkerheten och
ovissheten om begränsningen av enstaka företeelser
komme hela språket att bli osäkert, obegränsat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/natukrist/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free