Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skanör och Falsterbo - 6. Åsarnas region
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idkats falkjakt, ett nöje som de förnäma under medeltiden satte mycket
värde på. Sannolikt
var Skanörhalvön på denna tid betäckt av skog, där det var gott om
villebråd.
All denna härlighet försvann emellertid under 1500 och 1600-talet;
hansestädernas handel
gick tillbaka, och det var icke heller så rik tillgång på sill. När Malmö
började gå framåt,
voro Skanör och Falsterbo redan på tillbakagång. De präktiga husen och
kyrkorna förstördes
genom krig eller eldsvådor, eller också revos de ned. Sanden inkräktade
alltmer på halvön.
Att den detta gjorde, var människornas fel, ty de hade på det
oförståndigaste sätt huggit ned
skogarna, och till och med strandhavren, som är av sådan nytta för att
binda sanden, hade de
utrotat genom att använda den i stället för halm till att täcka sina tak
med.
Så drev sanden in över fälten, lade sig allt tjockare över murarna till de
gamla byggnaderna,
och småningom nedsjönko de båda städerna till att endast vara bondbyar.
Förut hade de varit
det ställe i Skandinavien, där samfärdseln med Europas andra folk nästan
var livligast; nu
blevo de en stilla vrå, där gamla bruk och seder glömde sig kvar mer än på
andra ställen.
Det är möjligt, att Falsterbo i våra dagar åter blir en medelpunkt för liv
och rörelse,
nämligen som badort. Därtill är det särdeles lämpligt genom sin egendomliga
natur, sina
friska vindar och sin fina sandstrand, som riktigt inbjuder till bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
