Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gottländska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en stor hög på land, och där får den ligga en tid,
till dess den bredes ut som gödning på åkrarna.
När man ser på gårdarna här vid kusten, förvånar
man sig ofta över de höga och väldiga tak, som folket
bygger på sina uthus; de äro så höga, att ibland
tyckes huset endast vara ett tillbehör till taket. Detta
ser ut att vara av halm men består oftast av ag.
Men så visa sig ibland en annan sorts byggnader,
som inte likna några vi förut ha sett. De äro små och
alldeles vita, till formen antingen runda eller med en
fyrkantig nedre del och ovanpå den en hög huva. De se
så främmande och ovanliga ut och påminna om gravar
och hus, som man ser på tavlor från Osterlandet. Dessa
underliga, vita byggnader, som sticka av så vackert mot
en klar, blå himmel, äro ingenting annat än kalkugnar.
Nuförtiden äro de flesta inte längre i bruk, men förr
har man i dem bränt kalksten till kalk. Kalk behöves till
många ändamål, i synnerhet till murbruk, och de
gottlänningar, som bo vid kusten, ha sedan långliga tider
tillbaka brukat skeppa ut kalk till andra trakter.
Numera bygger man kalkugnarna på ett helt annat sätt,
och dessa gammalmodiga stå kvar endast som ett minne
och som en underlig prydnad för landskapet.
På Gottlands nordöstra kust finns det ett par vikar
med öar utanför, vilket annars inte brukar förekomma
vid de gottländska kusterna. Vid en av dessa vikar
ligger den livliga handelsplatsen Slite, som har en utmärkt
hamn. Där finns rätt mycket att se, bland annat
kalkstensbrott och en kalkugn av nyare slag. På väg till
stenbrottet gå vi över en platå, som skimrar i de
grannaste blåa och gula färger; det kommer av den gulblommiga
solvändan och en ört, som heter blåeld, vilka båda
växa här i stora massor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
