Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Karlsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klättrade ner på en smal avsats för att komma åt gräset, som växte där, och
sedan inte kunde
klättra upp igen. Kom dä en människa och ville försöka kasta en lina om det
stackars djuret
för att dra upp det, så blev fåret vanligen ännu mera förskräckt och
ramlade ned och bröt
nacken av sig. Det hände också annars ganska ofta, att fåren trampade
miste, så att de föllo
ned från en avsats och slogo ihjäl sig. En morgon vandrade några resande
omkring på ön och
funno ett far, som låg döende och i svåra plågor nedanför en brant klippa.
De sköto faret, för
att det skulle slippa plågas längre. På kvällen kommo de förbi samma
ställe, och då hade
rovfåglarna redan hackat ut fårets ögon och ätit upp en del av dess kropp.
På vintrarna sleto fåren ofta mycket ont. De fingo med framfötterna sparka
upp snön för att
komma åt det vissna gräset därunder, och härvid blevo deras fötter ofta
sårade och blodiga.
Om nätterna kröpo de in i några av öns många grottor, och där voro de ju
skyddade som i ett
stall. Men ibland hände, att det blev snöyra på natten och stora snödrivor
hopades utanför
ingången till grottan; fåren kunde då inte taga sig ut och måste svälta
ihjäl. När det hade varit
sådant väder, brukade fårens ägare, om dc möjligtvis kunde det, bege sig ut
till ön och skotta
undan snön framför grottan. Då hade de också med sig halm och hö, så att de
stackars
uthungrade djuren kunde få äta sig riktigt mätta. Men många gånger var det
så svårt att
komma över från Gottland till Karlsöarna, att fåren blevo lämnade at sig
själva, och da dogo
många av hunger.
En vinter lade sig isen riktigt, så att man kunde både gå och köra på den
till Karlsöarna. Då
vandrade ett par rävar ut till den ena av dessa öar, slogo sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
