Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kinnekulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den röda kalkstenen är endast nedersta delen av ett
stort kalkstenslager, som bygger upp Kinnekulles tredje
trappsteg och som har en tjocklek av över 50 meter. Denna
kalksten bildar en jämn och slät platå, som sträcker sig
omkring södra, östra och västra Kinnekulle. På denna
slätt går också en landsväg fram, »den övre vägen». Här
se vi ett helt annat slags landskap än det, som fröjdade
våra ögon där nere. Här är kallt och ödsligt, kalkstenen
ligger på många ställen bar utan all mylla, och
endast några få växter ha satt sig fast i bergets springor.
Landskapet påminner om Ölands alvar och om hedarna
på Gottland. Kringströdda stenhällar visa, att sten brytes
litet varstans. Mitt i ödsligheten ligger Västerplana
kyrka. I dess närhet ligger berget så bart, att man
verkligen kunde tro sig vandra på en stenlagd gård.
Västerplana kyrka är gammal och användes icke mera,
i stället går folket till Medelplana kyrka, som ligger
ett stycke längre i norr, där den värsta ödsligheten börjar
ta slut. Mitt emot på östra sidan av berget ligger Österplana
kyrka på en alldeles liknande naken kalkstensslätt.
Det är klart, att de tre kyrkorna ha fått sitt namn av
den jämna terrass, där de ligga.
Man behöver endast betrakta en kalkstensbrant på
Kinnekulle för att förstå, att människor snart skulle
komma på den tanken att bryta denna sten. Den låter ju
så bra klyva sig i plattor, som man kan stenlägga med
eller använda till golv. Också vet man, att det på
Kinnekulle har funnits kalkstensbrott redan under
medeltiden. Då var det allmänt bruk att ovanpå gravarna
lägga en stenhäll, och i denna var ofta inhuggen en bild,
som föreställde den döde. Till sådana hällar passade
kalksten särskilt bra, därför att det går lätt att hugga ut
bilder i den. Den mesta kalksten, som bröts på Kinnekulle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
