Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ryorna och kustslätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i bukter över det jämna landet. Gårdarna påminna till
sitt byggnadssätt ganska mycket om de skånska, de äro
visserligen oftast av trä, men de bestå liksom i Skåne
av låga längor, byggda i fyrkant. Gården är
vanligen omgiven av en grupp träd, som sticker av mot
den för övrigt trädlösa slätten.
Hallands kustslätt är numera en av Sveriges bördigaste
trakter. Men för inte längre sedan än 60—70 år tillbaka
ansågs hela Halland för ett magert och fattigt landskap.
På slätten består jordmånen på de flesta ställen av sand,
och ingen undrade därför på att åkerbruket stod ganska lågt.
Några vete- eller klöverfält såg man inte alls till, och rågåkrarna
voro skrala. När skörden var undanstökad hemma — och
det var snart gjort —, brukade bondsönerna och drängarna
vandra ner till Skåne och hjälpa till med tröskningen, och sedan
kommo de hem med litet spannmål som arbetslön. Folket var
så fattigt, att när det blev missväxt, måste staten giva dem
understöd, för att det ej skulle bli riktig hungersnöd.
Närmast kusten är marken täckt av flygsand. Som
skogen hade blivit förstörd, drevs sanden allt längre
inåt land och förstörde åkrarna vitt omkring. Ibland
hände det, att hela hemman blevo alldeles begravna
under sand. När »sandflykten» var riktigt svår, brukade
folk från de kringliggande socknarna komma tillsammans
och bygga höga gärdesgårdar av granris, vilka beströkos
med tjära. Vid dessa stannade sanden och bildade höga
vallar, som tjänade åtminstone till något skydd. När
gärdesgårdarna hade blivit alldeles betäckta av sanden,
byggde man på dem, så att de blevo ännu högre. Ingen
trodde, att det på dessa fattiga flygsandsfält någonsin
skulle kunna växa annat än ljung och magert gräs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
