Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjärten och ögonen synas. Nu kommer hon upp och
simmar omkring, hennes rödfläckiga skinn gör henne
så lik sanden, så vi förstå, att hon lätt kan gömma sig
för sina fiender. Litet högre upp vimlar vattnet av
hela stim med småfisk. Här kommer en större, något
silverglänsande fisk, det är vitlingen. Där vattnet är
någorlunda djupt, se vi en särdeles ful fisk, som håller sig
nära bottnen. Det är rötsimpan eller ulken. Han har
ett brett huvud, besatt med taggar, och stora, grant
färgade fenor. – Det är så mycket liv och rörelse och så
mycket att se på i vattnet, att man kan stå timtals
och titta utan att tröttna.
På djupare vatten finns det ännu mycket fler och
mycket större djur, men där kan man icke se dem. Där
finnas bland annat humrar, sjöborrar, större sorters krabbor
och de besynnerliga sjöanemonerna, som äro djur
men se ut som blommor, fastsittande på stjälkar. Sådana
djur kan man få se i det stora akvariet vid Kristineberg,
strax väster om Fiskebäckskil.
En not är utsatt ett stycke från stranden men ini
hamnen. På kvällen ser man karlar komma och dra
upp den i land. När den kommer upp, ser man en mängd
sprattlande fiskar, mest rödspottor och vitlingar. Sådan
fisk äter man också dagligen här vid västkusten. En
mängd maneter ha också fastnat i noten; när de kommit
upp på land, ta de sig inte alls så bra ut som i vattnet
utan se ut bara som orediga slemmassor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
