Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Härjedalen — timmerskogens och fäbodarnas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12,000 människor, ungefär så många som t. ex. i
Uddevalla. Härjedalen är också det enda landskap i Sverige,
där ingen stad finnes, och ända till år 1909 har det fått
vänta på sin första järnväg.
Men Härjedalen har inte i alla tider legat så långt
ifrån de stora stråkvägarna. Under medeltiden färdades
varenda sommar stora tåg av pilgrimer igenom
landskapet. De voro på väg till Trondhjemsbygden för att
fira den helige Olavs fest, »Olavsmässan», i den
praktfulla kyrkan i Nidaros. Bland dessa pilgrimer voro både
förnäma herrar och fruar, präster och allmogemän. På
den tiden stodo kors här och där vid färdevägen, där
pilgrimerna plägade tåga fram. Vid dessa kors brukade
vandrarna rasta och hålla andakt. Då samlades också
folket från bygderna omkring, deltogo i bönerna och sångerna
och fingo höra främlingarna förtälja om stora händelser,
som tilldragit sig i andra bygder. Och det var väl icke
mycket, som hände och skedde i Nordens länder, utan
att något rykte därom spordes hit upp! Otaliga voro
också berättelserna om alla de sjuka, som blivit botade
vid Helge Olavs grav, och om alla andra under, som där
timat. I flera härjedalsbygder kan folket ännu visa ut
de ställen, där kors ifrån vallfärdernas tid ha stått.
Härjedalingarna själva slöto sig också ibland till
pilgrimståget. En och annan av pilgrimerna fattade så stor
kärlek till det fagra landet, som de tågade igenom, att de
på återvägen stannade kvar i den ensliga nejden och byggde
sig hem där. Dessa vallfärder verkade lyftande och
upplivande på folkets sinnen, och det visade sig många gånger,
att härjedalingarna i vakenhet och i alla slags färdigheter
inte alls stodo efter folket i andra livligare landsändar.
Efter reformationen slutade vallfärderna till Nidaros,
och sedan blev Härjedalen mera avstängt och bortglömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
