Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Åredalen och Skutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här växer inte annat än örter och mycket låga buskar,
som ligga tryckta till marken. Nu äro vi på fjällheden.
Här uppe är det, som om man lämnat alla mödor bakom
sig, man känner sig så glad till sinnes, all trötthet är
försvunnen. Fjälluften är så lätt och ren, att varje andetag
är en njutning. Och en njutning är det också att vandra
över heden, inandas dess egendomliga doft och då och då
böja sig ner för att beundra fjällväxternas utsökta, fina
små blommor. Några som mycket falla i ögonen äro
azaleorna. De äro visserligen mycket små, men de
förekomma i sådana mängder tillsammans, att de här och där
bilda hela mattor av den klaraste röda färg. Växterna
häruppe krypa alltid tätt efter marken med sin stjälk
och sina grenar för att få skydd för de skarpa vindarna,
som blåsa på fjällvidden. Det är underligt att tänka, att
de härdiga små fjällazaleorna äro släkt med den granna,
ståtliga azalean, som vi odla i krukor i våra boningsrum.
Och utsikten sedan! Hur härligt att en gång se
världen nästan som fåglarna se den! De fjälltoppar i
väster, som vi på platån fingo se en skymt av, framträda
nu helt tydligt: där äro de vassa, förnäma Sylarna,
Jämtlands högsta fjäll, och de tunga Snasahögarna med sina
vita huvud. Vi vända oss om och följa med ögonen
älvdalen österut, där reser sig allra längst bort ett berg, som
inte är högt men som ändå syns mycket tydligt, därför
att landet omkring är mera jämnt – det är den skogiga
höjden på Frösön, som ligger på 7 mils avstånd.
Men vi slita oss ifrån dessa storartade syner och
vända oss åt norr, där en brant grå klippvägg stänger
all utsikt. Den måste vi gå över, ty där går vägen till
Skutans topp – vi äro ännu inte hunna mer än ungefär
halvvägs. Här på Hummelns topp gå vi förbi ett par
små tjärnar, som ligga så stilla och drömmande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
