Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. På högfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majestätiskt, hon är ett gammalt och vördnadsvärt berg, som
varit med om oräkneliga årtusendens oväder, frost och stormar.
Nu vända vi oss helt om mot gränsen till Norge.
Vilken olika syn! Här gå långa, skarpa fjällryggar med
snötäckta kammar, och djupt, djupt nere mellan dem
ligga dalarna, som för oss bara se ut som sprickor. Nu
kunna vi med en blick få en föreställning om hur olika
det norska och det svenska landskapet äro här vid
gränsen. På den svenska sidan högslätter med sjöar och
myrar och ovanför dem några enstaka, höga fjäll — på
den norska sidan genast brant stupning med forsande
älvar, som rinna fram i djupt nedskurna dalgångar.
När vi gå ned från vidden, kliva vi ner i en av de
många djupa men trånga skrevor, som finnas här i bergen,
och där bli vi alldeles förvånade över växtligheten. Här
äro björkarna rakstammiga och prydliga, här finnas
blomväxter, som nå en vuxen man till midjan, och ha stora,
praktfulla blommor. Bland jättarna fästa vi oss vid
stormhatten, en parasollvaxt, som heter angelika, och en
annan vanlig fjällväxt, toltan (Mulgedium), som har höga
spiror med rödvioletta blommor. På en liten avsats vid
en brant bergvägg få vi kanske se den vackra »fjällbruden»,
en släkting till mandelblomman. Hon har så litet
plats för rötter och blad och sträcker sig ut från
klippan: hennes lätta, vita blomvippor, som kunna ha över
hundra blommor, svaja för vinden och påminna om en
fladdrande slöja, det är väl därför hon fått detta namn.
Gå vi ned från fjällheden en klar sommarafton vid
solnedgången, få vi kanske se något, som är vackrare än allt
annat skönt vi sett där uppe. I väster är himmeln ett guldhav,
i vilket de norska fjällens vitskimrande toppar sticka
upp, framför oss skifta Snasahögarna i den underbaraste
rosenfärg med dragning i blått, de eljest så tunga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
