- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
114

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skogs- och myrlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brungråa fiäderdräkt. Här uppe har lavskrikan det lustiga
namnet »kuoxiken».

Skog och myrar, myrar och skog - det tycks aldrig taga
något slut. Där det är jämn och slät mark, är det vanligtvis
myr, på höjderna och åsarna skog. Många myrar äro beväxta
med dvärgbjörk - den trivs här lika väl som i fjällen -
och ovanför resa sig enstaka tallar och granar, som se
mariga och sjuka ut. Vid vägkanten visar sig ofta en växt
med fingrade blad och blommor av den härligaste, klara
röda färg, det är åkerbärsörten. Åkerbären höra till de
mest välsmakande av våra vilda bär. Hjortron, som här
kallas »myrbär», är det gott om, de krypa ofta från myrarna
in på själva landsvägen, och det är lustigt att se de gula
bären lysa där nere invid hjulspåren. Hallon tycker folket
är en utomordentlig läckerhet, och dessa bär kalla de
brandbär»; det är ett mycket bra namn, ty hallonbuskarna
växa upp i mängd på de ställen, där skogen blivit nedbränd.

Nu klingar det av koskällor runtomkring I skogen. Snart
skocka sig massor av kor, får och getter på vägen, och
herden, »getaren», som han här kallas, har all möda att
hålla styr på dem. Hjorden har varit på bete i skogen och
vänder nu hem till byn. Getaren ser ut som en helt liten
gosse, men han är nog 13-l4 år; gossarna här uppe växa så
långsamt. Tidigt på morgonen går han ut med kreaturen och
vallar dem sedan hela dagen. På ryggen bär han sin kont
av näver, där har han sin matsäck: bröd, ost och kanske
också smör, som han förvarar i en liten, liten kont av
samma form som den stora. När han kommer hem på kvällen,
är han både trött och hungrig och ofta genomvåt. Då brukar
hans matmor låta honom få en kopp varmt kaffe, och man
kan förstå, vad det skall smaka. Det är ett ensamt liv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free