Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vilhelmina och sjölandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besvärlig, skulle många främlingar komma hit endast för
att få njuta av naturens skönhet.
Ovanför byn uppe på höjden ligger kyrkan, omkretsad av
tusentals svalor. Det är en enkel träkyrka med fjälligt
tak, och den är uppförd av en bonde, som var kunnig i
byggnadskonsten. Taket ser så prydligt ut, att man måste
lägga märke till det. Det har också sin egen historia.
Bonden, som var byggmästare, ville ha ett vackert och
varaktigt tak till sin kyrka, men det fick på samma gång
lov att vara billigt. Då fann han på, att varenda gård
eller familj i hela socknen skulle snida ett visst antal
spån till kyrktaket och gav noga föreskrift om hur de
skulle göras för att bli alldeles lika varandra. Så blev
vart enda takfjäll skuret för hand i trä, och var och en
var mån om att göra arbetet så väl som möjligt. Vi kunna
förstå, att församlingsborna skulle bli ännu mera fästade
vid sin kyrka, när de på detta sätt själva varit med om
att arbeta på den.
På kyrkogården ligger begraven en man, som är
mycket omtalad här i nejden. Han kallade sig Bång
och var egentligen finne men flyttade för omkring hundra
år sedan till Sverige och tog upp ett nybygge vid
Malgomajsjön. Förut hade han varit med i finska kriget
och fått tapperhetsmedalj. Bång var en väldig slagskämpe,
oerhört stark och mycket våldsam till sinnet. Det tros
allmänt här uppe, att han var den soldat, som Runeberg
tänkte på, när han diktade sången om Sven Dufva.
Nedanför kyrkan ligger kyrkstaden med sina många
små stugor och tillhörande uthus. Den är som en
liten stad för sig. I allmänhet är det alldeles tyst
och stilla i dessa hus, ingen människa går där ut eller
in. Också många söndagar äro de obebodda, ty i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
