Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vilhelmina och sjölandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårvintern, att det blev ovanligt blitt väder, och när
nybyggarna skulle hem från Norge, hade det börjat töa.
Isen på älvarna bar ej längre, utan lösa isflak simmade
omkring på vattnet. Då var det ej gott att reda sig.
Men nybyggarna hittade på råd: de ställde ett lass på
ett isflak, gingo själva ut i vattnet, som nådde dem
ända till bröstet, och sköto på isflaket av alla krafter,
tills de fingo det över till andra stranden och lasset kom
i land. Sedan gjorde de på samma sätt med de andra
lassen, tills alla voro över.
Vid Kultsjöns nordöstra ända se vi på kartan ett
kors och namnet Fatmomakke. Där ligger ett lappkapell,
dit lapparna komma två gånger om året för att fira
sina »helger». Det är omöjligt för dem att under sina
långa vandringar komma till församlingens kyrka, och
därför är det sed, att prästen kommer upp till dem
den tiden, då de äro på väg till eller från högfjällen
vid riksgränsen, där de vistas under sommaren.
»Vårhelgen» firas i början av juli - ty då är det ännu vår
i lapplandsfjällen - och »hösthelgen» i början av
september. Också dessa helger räcka ett par dagar, och det
hålles en gudstjänst redan på lördagen. Det är vackert
och högtidligt att se det lilla kapellet fyllas med idel
lappar och lappkvinnor, klädda i sina granna toppmössor
och röda och blåa koltar. Man må inte tro, att dessa
lappar ha bara några steg till kapellet, många av dem
ha gått 8-10 mil. Men lapparna räkna inte stegen,
när det gäller att komma till kyrkan och höra Guds
ord. Många lappkvinnor ha sina små lindebarn med sig;
modern sätter sig då ytterst i bänken och lägger »komsen»
- så kallas den egendomliga lappvaggan, som ser ut som
en stor sko - med barnet i på kapellets golv utanför
bänken. De små få en pinne eller något annat att leka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
