Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Något om fjällens rikedomar förr och nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fallen i Lule älv, så att här kunde bli en farled inåt
Lappland. Med tiden kom man nog på det klara med, att det
bästa sättet vore att anlägga en järnväg; men detta skulle
kosta så oerhört mycket pengar, Sverige hade ej råd därtill.
Emellertid fanns det andra, som tyckte, att det kunde löna
sig att lägga ner pengar i Lapplands malmberg. Ett engelskt
bolag köpte sig rättighet att bryta malm i Gellivare, och
så började de helt djärvt att bygga järnväg dit upp ifrån
Boden. Det gick så fort, att svenskarna häpnade, men det
gick också ganska vårdslöst. Engelsmännen voro nog raska
och företagsamma, men de förstodo sig inte på varken landet
eller folket här uppe, företaget gick illa för dem, och
till sist sålde de hela järnvägsanläggningen till svenska
staten för ett ganska billigt pris.
Nu sen man hade järnväg, kom det fart i malmbrytningen i
Gellivare, och det ena malmtåget efter det andra ringlade
sig ner till Luleå. Denna stad fick en livlig handelsrörelse
i sin hamn, och dess befolkning tillväxte hastigt. Men
det återstod ännu mer att göra: 10 mil norr om järnvägen
låg Kirunavara, som innehöll många gånger mera malm än
Gellivareberget, ja, man visste, att det var ett av de
rikaste malmfält, som finnas på jorden. Från Kirunavara
var det sedan ej mer än 17 mil till norska kusten, där
vintrarna äro mycket mildare än vid Bottniska viken, så
att hamnarna aldrig frysa till. Man beslöt därför att
fortsätta järnvägen från Gellivare över Kiruna och vidare
över fjällen till en norsk hamn. Det var en storartad
plan. Aldrig förr på hela jorden hade man anlagt en järnväg
så långt upp mot norr, högt ovanför polcirkeln! Det gällde
att lägga bankar över de oräkneliga våta myrarna, bygga
broar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
