Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Fjällbestigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om utsprånget, som han hänger på, lossnar, då är han
förlorad. Lapparna få ofta vid sina flyttningar gå över
jöklar, och inte sällan händer det, att renar falla ner i
en spricka och att det inte är någon möjlighet att hala
upp dem. Då får lappen låta hissa sig ned i sprickan och
slakta renen för att åtminstone få nytta av köttet. För
att undvika olyckor bruka vandrare, som gå över en
jökel, binda sig tillsammans med en lina, så att om en
faller ned, kunna de andra hala upp honom.
Nu är det solsken, och det glittrar och blänker på
jökelns yta, ty där rinna en mängd små rännilar och
bäckar fram. Deras vatten får genom isbottnen den
vackraste glans och ädelstensfärg i skiftande blått och grönt.
På ett ställe få vi se, hur bäckarna susa ned i ett ganska
stort hål - alldeles som en brunn - i isen. Vi titta
ner i hålet, det är mycket djupt, och mellan de
glasgröna väggarna virvlar det kristallklara vattnet utför i
ilande fart.
Timme efter timme vandra vi än över jöklar, än upp
och ner över den tröttsamma uren. Nu ha vi kommit
så långt, att vi stå nedanför ett av dessa snöfält, som
bilda fjällets präktiga skrud och som vi så länge
beundrat. Vilken fröjd det skall bli att få gå i snön i
stället för på de förargliga stenarna! Men - det hade
vi inte beräknat: snöfältet sluttar brant, och snön är
djup. Man sjunker ner över knäna och ännu längre, man
svettas och pustar, fast fötterna äro kalla som is.
Äntligen stå vi alldeles nedanför själva toppen!
Framför oss höjer sig ett brant, uppåtstigande snöfält,
som av skaren har blivit hårt som metall och glänsande
som diamant. Aldrig förr ha vi sett något så vitt och
så skimrande rent. Varken människor eller djur ha fläckat
denna vithet med ett enda spår. Och med ens är det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
