Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Hur svenskarna tog Lappland i besittning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förde utom sina vanliga varor också ofta brännvin, vilket
lapparna snart fingo stort begär efter; detta ökade deras
fattigdom och elände. Gustav Vasa och hans söner voro
misstänksamma mot birkarlarna; de tyckte, både att de
förtjänade för mycket och att det inte var nyttigt, att
de voro allrådande herrar i lappmarken. Konungarna började
därför tillsätta egna fogdar, som upptogo skatten av
lapparna. I synnerhet Karl IX, som var sträng och överallt
ville ha ordning i landet, harmades över de egenmäktiga
birkarlarna. Han utfärdade lagar mot deras envälde och
minskade deras handelsrättigheter allt mer och mer. På
detta sätt avtog betydligt deras handel och förmögenhet.
Men även lapparna voro vid denna tid mycket utarmade. De
klagade, att »djuren i marken och fåglarna i vädret samt
fisken i vattnet» voro försvunna och att det inte mer
fanns några skinnvaror att få. Lapparnas stora fattigdom
bidrog också att minska birkarlarnas handelsförtjänst.
När Gustav II Adolf blev konung, lät han anlägga städer
i Västerbottens kustland - som på så många andra ställen
i Sverige - och påbjöd, att birkarlarna skulle slå sig
ner som borgare i dessa städer; ty han ville inte, att
det skulle drivas handel på landsbygden. Så uppstodo
Torneå, Piteå, Luleå och Umeå. Sedan blev det köpmännen
i dessa städer, som fortsatte handeln med lappmarksvaror.
Denna handel är än i dag ganska inbringande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
