Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skapelsehistorien enligt Linné, Cuvier och Agassiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 11
nya, hittills okända egenskaper hos materian, som Darwin
drager fram till förklaring af denna invecklade
fenomenvärld, utan det är blott en snillrik sammanfattning af
och jämförelse mellan ett antal sedan länge bekanta fakta,
hvarigenom Darwin löser den lefvande formvärldens »heliga
gåta». Endast genom betraktandet af växelförhållandet
mellan ärftlighetens och anpassningens yttringar samt genom
studiet af ömsesidighetsförhållandet mellan på samma ort
lefvande djur och växter, liksom genom ett skickligt
kombinerande af dessa iakttagelser har det lyckats för Darwin
att finna de sanna verkande orsakerna till den organiska
naturens invecklade former.
Vi äro nu förpliktade att antaga denna teori, intill dess
vi finna en bättre, som kan lika enkelt förklara lika många
fakta. Hittills sakna vi fullständigt en sådan teori.
Visserligen var den tanken, att alla djur och växter härstammade
från en och samma grundform, icke ny. Den hade redan
före Darwin framställts af den store Lamarck i början
af 1800-talet. Lamarck kunde emellertid icke bevisa
densamma genom uppvisandet af de verkande orsakerna. Det
är emellertid detta, som Darwin gjort, och häri ligger
just det ofantliga framsteg, som betecknas genom Darwins
teori. Den är sålunda icke, såsom hans motståndare påstå,
en ur luften gripen hypotes, utan man kan våga gå så
långt, att man påstår att hvarje naturforskare, som icke
betraktar den lefvande naturen blott såsom en gåta, är
tvungen att antaga den såsom riktig.
Då enligt vår åsikt betydelsen af Darwins lära ligger
däruti, att den på mekanisk väg förklarar de hittills
oförklarade formföreteelserna, är det väl nödvändigt att här
inflika ett ord om det mångtydiga begreppet förklaring.
Ofta invändes mot Darwins teori, att den visserligen
förklarar dessa företeelser genom ärftlighet och anpassning,
men att därigenom icke själfva dessa egenskaper hos den
organiska materien förklaras, och att vi sålunda icke komma
till de yttersta grunderna. Denna invändning är fullt riktig;
men den gäller på samma sätt för alla företeelser. Vi komma
ingenstädes till en kunskap om de yttersta grunderna. Vi
få aldrig glömma, att den mänskliga kunskapsförmågan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
