Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skapelsehistorien enligt Linné, Cuvier och Agassiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 15
äfven ett oberäkneligt teoretiskt inflytande, framför allt på
skapelsehistorien. Än i dag vända sig de viktiga
grundfrågor, vi förut i korthet vidrört, omkring afgörandet af den
skenbart oviktiga frågan, hvad art egentligen är.
Enligt Darwin äro de olika arterna ingenting annat än
de olika utvecklade afkomlingarna till en och samma
ursprungliga stamform. Men vidare måste då enligt
härstamningsläran de olika släktena af samma ordning härstamma
från en enda gemensam urform och slutligen alla ordningarna
inom en klass från en enda stamform.
Enligt den motsatta föreställningen äro däremot alla
djur- och växtarter oberoende af hvarandra, och endast
individerna af hvarje art härstamma från en gemensam
stamform. Men fråga vi huru dessa stamformer uppstått,
så svaras med ett språng in i det obegripliga: »de ha skapats
sådana.» Redan Linné själf bestämde begreppet art sålunda,
i det han sade: »Det gifves lika många olika arter, som
i begynnelsen olika former skapades af det oändliga
väsendet.» (Species tot sunt diversæ, quot diversas formas
creavit infinitum ens.») Linné anslöt sig sålunda till den
förhärskande bibeltron; han menade t. o. m. att af hvarje
art skapats »man och kvinna». Beträffande syndafloden anslöt
sig Linné också till den mosaiska legenden om Noah och
hans ark och de däri inneslutna djuren, »två af hvarje slag».
Det är tydligt att denna Linnés uppfattning icke tarfvar
någon vederläggning, sannolikt är äfven, att han ej ens själf
trodde på densamma. Att han icke själf fäste sig
synnerligen mycket vid denna skapelsehypotes, synes däraf, att
han erkände bastardalstring som en källa till nya arters
uppkomst. Det är högst anmärkningsvärdt, att redan Linné
antog den fysiologiska uppkomsten af nya arter genom
frambringande af bastarder. Detta står tydligen i motsats till
de öfriga arternas uppkomst genom öfvernaturlig skapelse.
Det stora och välförtjänta anseende, Linné vunnit genom
sitt system och sina öfriga förtjänster om biologien, var
tydligen orsak till att äfven hans åsikter om skapelsen kunde
hela 1700-talet igenom förblifva allmänt erkända. Endast
genom Linnés stora auktoritet och genom hans anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
