Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skapelsehistorien enligt Linné, Cuvier och Agassiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ERNST HÆCKEL
till den härskande bibeltron var bibehållandet af hans
skapolsehypotes ända till vår tid möjlig.
Den dogmatiska uppfattningen af artbegreppet och det
därmed förenade godtycket hos Linnés efterföljare, måste
nödvändigt leda till de olösligaste motsägelser och de
ohållbaraste antaganden. Detta visar sig tydligt redan hos den
naturforskare, som näst Linné vann det största inflytandet på
zoologiens utbildning, den berömde George Cuvier
(född 1769). Denne anslöt sig i sin uppställning och
bestämning af artbegreppet i det hela till Linné och delade
dennes föreställning om en själfständig skapelse af de olika
arterna. Dessas oföränderlighet ansåg Cuvier så viktig, att
han t. o. m. säger: »arternas beständighet är ett
nödvändigt villkor för tillvaron af hvarje vetenskaplig naturhistoria.»
Främst bland Cuviers många förtjänster stå de,
hvilka han förvärfvat sig som grundläggare af den j ä
mförande anatomien. Under det Linné för sitt system
begagnade hufvudsakligen de yttre karaktärerna hos djuren
eller växterna, uppvisade Cuvier stora och genomgripande
olikheter i djurens inre byggnad såsom den väsentliga
grundvalen för en vetenskaplig kunskap och klassifikation. Han
åtskilde naturliga familjer inom djurklasserna, och på deras
jämförande anatomie grundade han sitt naturliga system.
Framsteget från Linné var sålunda synnerligen stort.
Cuvier skilde på fyra stora naturliga hufvudafdelningar,
nämligen: 1) ryggradsdjuren, 2) leddjuren, 3) blötdjuren och
4) stråldjuren.
Samtidigt med Cuvier urskilde den tyske
naturforskaren Baer på grund af studier öfver djurens individuella
utveckling (ontogeni), likaledes fyra olika hufvudformer.
Dessa motsvara de fyra byggnadsplaner, som Cuvier på
jämförande anatomiska grunder uppställt. Hvarken Cuvier
eller Baer insågo den verkliga orsaken till denna typiska
åtskillnad. Endast genom härstamningsläran afslöjas denna
för oss. Den underbara likheten i den inre organisationen
och i utvecklingen hos alla djur som höra till en och samma
typ, t. ex. till ryggradsdjurens afdelning, förklaras på det
enklaste sätt genom att antaga en gemensam härkomst från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
