Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Utvecklingsteorien enligt Göthe, Oken, Kant och Lamarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 ERNST HÆCKEL
I andra uttalanden af Göthe bedömes växtrikets
släktskapsförhållande till djurriket på ett högst träffande sätt,
likaså innehålles häri äfven kärnan af den monofyletiska
descendensläran, hvars betydelse vi senare skola utveckla.
Bland andra naturvetenskapsmän som samtidigt med
Göthe behandlat dessa frågor är Treviranus af rätt stort
intresse. Om hufvudfrågan för teorin om arternas uppkomst
yttrar sig Treviranus sålunda: »Hvarje form af lif kan
genom fysisk kraft frambringas på två sätt, antingen genom
uppkomst ur en formlös materia eller genom formens ändring
med bibehållande af grundtypen. — I hvarje lefvande väsen
ligger förmågan af en ändlös mångfald af gestalter, hvart
och ett äger förmågan att afpassa sin organisation efter den
yttre världens förändringar, och denna genom alltets växling
i verksamhet satta förmåga är det, som fört formvärldens
enkla zoofyter till allt högre organisationsskeden och
bragt in en otalig mångfald i den lefvande naturen.» Med
zoofyter förstår Treviranus organismer af lägsta rang och
enklaste beskaffenhet. Han tilldelar människan ingen som
helst särställning i naturen, utan anser henne vara gradvis
utvecklad ur lägre djurformer. Lika litet erkände han något
svalg mellan organisk och oorganisk materia, utan han
förfäktade fastmera hela världsbyggnadens enhet. Därom
vittnar följande citat: »Hvarje undersökning om hela
naturens inflytande på den lefvande världen måste utgå från
den grundsatsen, att alla lefvande former äro produkter af
fysiska orsaker, som äga rum äfven i den närvarande tiden
och endast till graden eller riktningen förändrats.» Härmed
är biologiens grundproblem löst.
Samma år (1809) som Lamarcks »Philosophie
zoologique» utkom, framlades ock Okens berömda lärobok i
naturfilosofin. Hos Oken finna vi en mängd värderika och
djupa tankar. Några af hans idéer ha först i nyare tid så
småningom vunnit vetenskapligt erkännande. En af Okens
viktigaste teorier var den, i hvilken han låter alla
organismens lifsföreteelser utgå från ett gemensamt kemiskt
underlag, ett slags enkelt lifsämne, som han gaf namnet ursle m.
Han tänkte sig därvid en slemartad substans, som äger
förmågan att afpassa sig efter den yttre världens olika existens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
