Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Utvecklingsteorien enligt Göthe, Oken, Kant och Lamarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ERNST HÆCKEI.
tanken om naturens enhet och enhetliga utveckling. I följd
häraf förfäktar han icke blott descendensteorin och
migrationsteorin, utan han antager äfven »att människan
ursprungligen gått på fyra fötter» och »att den upprätta gången
först så smånigom utvecklat sig». Ja, Kant är till och med
den förste, som upptäckt »kampen för tillvaron» och
»urvalsteorin», såsom vi längre fram skola se. Sådana var den
unge Kants monistiska idéer. Dessa trängdes emellertid
hos den äldre Kant tillbaka för afgjordt dualistiska
tänkesätt eller ett obestämdt vacklande mellan de förra och de
senare. Han påstår, att inom den oorganiska naturen äro
alla företeelser förklarliga ur rent mekaniska orsaker utan
mellankomst af något ändamål. I biologien däremot äro
de mekaniska krafterna icke nog för att för oss förklara
alla företeelserna; vi kunna endast begripa dem genom
antagandet af en ändamålsenligt verkande slutorsak. Han
kommer sålunda till den slutsatsen, att man endast kan
betrakta den organiska naturen ur teleologisk synpunkt.
I strid med denna dualistiska ståndpunkt yrkar Kant
åter på andra ställen på nödvändigheten af en genealogisk
uppfattning af systemet, om man öfverhufvud vill komma
till ett vetenskapligt begrepp därom. Kant har i sin »Kritik
der Urtheilskraft» djupt och klart insett utvecklingslärans
inre nödvändighet och betecknat denna såsom den enda
möjliga vägen till den organiska naturens förklaring genom
mekaniska lagar. Den vanliga tankegången i hans »Kritik»,
är dock en annan. Han säger bland annat om naturens
förklaring ur rent mekaniska principer: »Det är för
människan orimligt att till och med blott tänka sig eller hoppas,
att en gång en Newton skall kunna uppstå och förklara
till och med blott uppkomsten af ett grässtrå efter
naturlagar, som icke äro ordnade efter någon afsikt, utan man
måste rent af frånsäga människan denna insikt.» Men nu
har denne omöjlige Newton sjuttio år senare verkligen
framträdt i Darwin, och hans teori om det naturliga urvalet har
faktiskt löst den uppgift, som Kant ansåg för absolut olöslig.
I spetsen för den franska naturfilosofien står Jean
Lamarck, som i härstamningslärans historia intager första
platsen vid sidan af Darwin. Honom tillhör äran att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
