Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Utvecklingsteorien enligt Göthe, Oken, Kant och Lamarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 27
genomfört descendensteorin såsom en själfständig teori och
att ha framställt den som de biologiska vetenskapernas
grundval. Lamarcks »Philosophie zoologique» är den första
sammanhängande och i alla sina konsekvenser strängt genomförda
framställningen af härstamningsläran. Följande citat gifver
oss en god föreställning af hans härstamningslära: »De
systematiska indelningarna, klasserna, ordningarna, familjerna,
släktena och arterna såväl som deras benämningar äro
godtyckliga konstprodukter af människan. Organismernas arter
äro af olika ålder, ha utvecklats efter hvarandra och ha
endast en relativ beständighet; af varieteter uppstå arter.
Olikheten af lifsvillkor inverkar förändrande på djurens
organisation, allmänna form och delar — äfvenså organens
bruk eller icke bruk. I första begynnelsen ha endast de
allra enklaste och lägsta djuren och växterna uppstått, och
allra sist de, hvilkas organisation är mest sammansatt.
Jordens och hennes organiska befolknings utveckling var till
sitt förlopp kontinuerlig, icke afbruten af några våldsamma
revolutioner. Lifvet är endast ett fysikaliskt fenomen. Alla
lifsföreteelser bero på mekaniska, fysikaliska och kemiska
orsaker, som ligga i själfva den organiska materians
beskaffenhet. De enklaste djur och växter, som stå på
organisationens lägsta trappsteg, ha uppkommit och uppkomma
ännu genom uralstring. Alla lefvande kroppar eller
organismer äro underkastade samma naturlagar som de liflösa
eller oorganiska naturkropparna. Förståndets idéer och
verksamhetsarter äro rörelsefenomen hos centrala nervsystemet.
Viljan är i själfva verket aldrig fri. Förnuftet är endast
en högre grad af utveckling och kombination af omdömen.»
Att Lamarcks verk nästan alls icke fann något
erkännande, beror dels därpå, att det stod så långt framför
sin tid, dels på dess bristfälliga empiriska grundläggning
och på det ensidiga bevisningssätt, han användt. Såsom
närmaste orsaken till en ständig ombildning anför han
anpassningen, medan han hänför de olika arternas, släktenas etc.
likhet i form till släktskap, d. v .s. förklarar den genom
ärftlighet. Den största vikt lägger han vid vanans inflytande, vid
organens bruk och icke-bruk. Men han lägger i det hela för
mycken vikt härpå vid förklaringen af de organiska formernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
