Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Utvecklingsteorien enligt Lyell och Darwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 ERNST HÆCKEl.
ovanligt korta tid, på hvilken människan är i stånd att
frambringa en ny form och den ovanligt höga grad, i hvilken
denna af människan producerade form kan afvika från den
ursprungliga stamformen. Då de vilda djuren och växterna
i sitt fria tillstånd år från år visa sig i nästan samma form,
så visa oss däremot husdjuren och de odlade växterna inom
några få år de största förändringar. Den fulländning, som
trädgårdsmästarnas och landthushållarnas uppdragningskonst
nått, gör det nu möjligt att på en mycket kort tid efter
behag skapa en alldeles ny djur- eller växtform. Man
behöfver för detta ändamål blott uppehålla och fortplanta
organismen under inflytelsen af särskilda förhållanden, som
äro i stånd att alstra nya bildningar. För att gifva detta
ytterst viktiga faktum en så fast empirisk grundval
som möjligt, beslöt Darwin att ingående studera en
särskild grupp af husdjur i hela omfånget af dess mångfald
af former och han valde därtill husdufvorna, som för
detta ändamål i många afseenden äro särskildt passande.
Han höll en lång tid på sitt gods alla möjliga raser och
afarter af dufvor och skaffade sig sådana från alla delar
af världen, tills han till sitt förfogande hade det rikaste
material.
En af de egendomligaste dufraserna är påfågeldufvan,
hos hvilken stjärten utvecklar sig liksom hos
kalkontuppen och bär ett antal af 30—40 hjullikt ställda fjädrar,
under det att andra dufvor nästan alltid endast ha ungefär
12 stjärtfjädrar. Härvid är att märka, att antalet
stjärtfjädrar hos fåglarna af naturforskarna anses som ett så
viktigt systematiskt kännetecken, att man därpå kunnat skilja
hela ordningar. Vidare äro vissa dufarter utmärkta genom
en tofs af nackfjädrar, andra genom en underlig ombildning
af näbben och fötterna, genom egendomliga prydnader, t. ex.
hudlappar, som utveckla sig på hufvudet, o. s. v. Många
dufvor ha äfven förvärfvat sällsamma vanor, som t. ex.
skrattdufvorna, trumpetdufvorna och brefdufvorna. Dessa
så skiljaktiga dufrasers seder och vanor, deras inbördes
proportioner äro i en förvånande grad olika och, hvad som
är det viktigaste, dessa olikheter inskränka sig icke endast
till den yttre formen, utan sträcka sig äfven till inre delar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
